iA


Featured Article

andersmi

Senaste artiklar

Om kreativitet

Att reagera på ledarsidor är lite som att skrika åt teven. Ändå är det något med denna text i Expressen som jag bara inte klarar av att lägga åt sedan. Jag kan inte bestämma mig om det beror på att jag betraktar den som ytterligare ett kliv åt ledarsidans allt mer populistiska håll (här komplett med en för redaktionen tidstypisk Tino-referens) eller om det är på grund av att texten helt har missuppfattat vad kreativitet är.

Ann-Charlotte Marteus skriver:

Picasso, Björk, Dylan – den sortens kreativa figurer vill arbetsgivare inte ha.
De vill ha folk som sköter sitt jobb, kommer i tid och håller anfall av kubism och skriksång på en miniminivå.
Kreativitet är inte så magiskt eller användbart som många tycks tro. I det verkliga vardagslivet, där de flesta av oss lever, är det viktigare att utveckla de egenskaper som bor i engelskans conscientiousness: punktlighet, arbetsmoral, effektivitet, uthållighet.

/…/

Kulten kring kreativitet måste stävjas. Finns det en spirande Björk eller Dylan i klassrummet lär vederbörande finna sin röst även om hen tvingas komma i tid, göra sina läxor och sitta still.

 

Men vad är då kreativitet? Tja, sann kreativitet innebär nytänkande som är helt på tvärs med det rådande.  På det sättet har Expressen rätt: de flesta arbetsplatser som tror sig söka kreativa människor skulle bli skräckslagna om de verkligen hittade några. Men rätt hanterade skapar kreativa människor förutsättningar för innovationer, utveckling och välstånd.

Problemet för debattörer som tror sig kunna sätta kreativitet i motsats till ordning och reda i skolvärlden, är att det är just skolan som – med oerhört stor framgång – dödar all kreativitet.

De flesta barn är faktiskt kreativa. Det är så vi är som människor. Hur länge borde vi tillåtas att få vara det? Numera är vi det fram till sex års ålder. Sedan börjar vi skolan, anpassar oss till regelsystemet och förlorar i snabb takt vår kreativitet.
Låter det sorgligt? Eller låter det som en ledarredaktions dröm? Tja, fundera över det här: mängden skratt minskar vid den här tiden i precis samma omfattning.

Det finns en del forskning om kreativitet. Gunnar Thörnqvist i Lund har undersökt 700 Nobelpristagare. Han har funnit att de kreativa processerna inom forskningsmiljöer är ganska lika världen över.

Först kommer en förberedelsetid, när forskaren läser mycket litteratur och ringar in frågor och problemställningar, sedan en inkubationstid, då dessa får sjunka undan och mogna. Därefter kommer – ofta plötsligt – en uppenbarelse av vad innovationen egentligen är, följd av en bekräftelsetid, då forskaren bearbetar ämnet och får bekräftelse på att det hon eller han kom på verkligen var nytt och betydelsefullt.

Processen kräver tid och hårt arbete.

Här kan Expressen läsa extra noga, för själva kreativiteten i sig är ett resultat av extremt hårt arbete.

Ärftlighet för kreativitet är mycket mindre än för intelligens. Att göra verklighet av idéer som bryter mot alla omgivande ramar och regler är alltså ett medvetet val, och det är ett val som har en hög kostnad i personlig ansträngning. Att göra det en gång är mycket nog. Att göra det flera gånger är nästan omöjligt.

Den kreativitet som är grundläggande för att åstadkomma något innovativt kommer vanligtvis väldigt tidigt. Men för att lyckas slå igenom, föra ut det man skapat och få ett erkännande, krävs tid, energi och motivation. De Nobelpristagare som Gunnar Törnqvist tittat närmare på inom fysik och kemi hade samtliga fått sina grundläggande idéer före 36 års ålder – men de blev prisade först efter att de hade fyllt 70.

Och nu blev det kanske lite knepigt eftersom texten ovan ju inte handlade om Nobelpristagare, utan om konstnärer: Dylan, Björk och Picasso. Men kreativitet handlar inte om ämnessfärer. Kreativitet handlar om processer.

Sann kreativitet innebär att någon eller några skapar något som både är innovativt – och som dessutom är efterfrågat. Det hör till samtidens vilja att inte förstå eller begripa sig på kreativa processer att det här sista ledet oftast helt glöms bort. Folk tror att kreativitet är glatt och menlöst skapande, med inga andra mål än den personliga självuppfyllelsen. Vilket alltså är fullständigt felaktigt.

Och här kommer vi då in på skolan: den kanske främsta orsaken till att den kreativitet, innovation och egensinnighet som vi som samhälle så desperat behöver inte tillåts blomma ut.

Forskaren Derek Cabrera har pekat på att de allra duktigaste eleverna i dag framförallt är duktiga på en sak: skolan i sig. De är experter på att klara den typen av mätbara prov som skolpolitiken driver fram, men har tappat förmågan att vara kreativa och komma fram med egna nytänkande lösningar.

I det läsvärda manifestet Stop Stealing Dreams ställer Seth Godin frågan hur vi ska göra för att våra barn ska bry sig tillräckligt mycket om sina drömmar och passioner att de vill skaffa sig den kunskap som krävs för att förverkliga dem. Hur skapar vi en skola som inte dödar drömmar utan istället när dem – tillsammans med andra icke mätbara saker som mod, stolthet, kunskapstörst och vilja?

Hur skapar vi en skola som både begriper sig på kreativitet och som lär barnen att inte ge upp i det extremt hårda arbete som krävs för att fullfölja en kreativ process? Hur möjliggör vi kollektiv kunskapsspridning i en tid då politiken och debattörerna är så sjukt fokuserade på individuella mål?

Hur ska vi lyckas få till stånd en djuplodande skoldebatt i en värld fullproppad med populistiska slagord?

Ljuslyktor på Åhléns

Tänk om man kunde skriva något som folk ville sätta upp i sina hem
på tavlor eller på vykort
Något som människor tycker är SÅ BRA att de knappt vill se något annat
När de vaknar säger de:
Var är orden? Var är orden?
och någon som kanske ligger bredvid svarar
Älskling, de är ju på byrån/nattygsbordet/kylen/fönsterkarmen
på tavlor och vykort
Sedan blir allt bra
Sedan blir allt bra
Sedan blir allt bra
Det är lätt att göra sig lustig över sånt här
Det är inte meningen
Men jag såg en ljuslykta på Åhléns som Ernst hade designat
Det stod ERNST på den så det var så jag visste att han hade designat den
Man kunde välja olika modeller
I det enkla bor det vackra
eller
Det är de små ljuspunkterna i vardagen som gör den stora skillnaden
eller
Missa aldrig möjligheten att sitta ner en stund i tysthet och tänka
Och jag satte mig faktiskt på en stol som fanns bredvid
Det var nog inte meningen att man skulle följa Ernsts råd, utan kanske snarare att man skulle vilja köpa stolen, men jag satte mig ändå där och tänkte
Jag tänkte: tänk om man kunde skriva något som folk vill sätta upp i sina hem på tavlor eller vykort
Något som människor tycker är så bra att de knappt vill se något annat
Jag vill ha de här orden på en lykta och den ska lysa så att jag ser dem ännu bättre
när jag vaknar och letar efter de ord jag behöver
Sedan blir allt bra
Sedan blir allt bra
Sedan blir allt bra
Vissa lyckas så klart bättre än andra
Ta killen som skrev Carpe Diem
Det är ju orättvist
Kan ju inte ens kallas en tävling
2000 år senare och alla bara CARPECARPECARPE
Sedan blir allt bra
Sedan blir allt bra
Sedan blir allt bra
Hur ska man kunna tävla mot det
Han skrev massa andra ord
Det gör ju alla som skriver
Men vi ser ingen som sätter upp Græcia capta ferum victorem cepit et artes intulit agresti Latio som klossbokstäver i fönsterkarmarna
Kanske inte bara för att det betyder ”det övervunna Grekland övervann den vilde segraren och införde kulturen i det obildade Latium”
Men ändå
Hade jag haft honom här hade han bara skrattat
Eller vad vet jag om det
Men hade hade kunnat tänkas skratta
Åt alla ljuslyktesdrömmar
klossar
tavlor och vykort
Vad skrev du?
Jag skrev CARPE DIEM
Sedan blir allt bra
Sedan blir allt bra
Sedan blir allt bra

Ointressant.

Ointressant.
En person skriver på Facebook att en av mina texter är just det –
Ointressant.
Det är ett speciellt ord
så säkert på sin sak
så fast beslutsamt
så definitivt –
Ointressant.
Vad hade hänt om man ägnat sin tid åt bara det som var verkligt intressant?
Hade man någonsin kunnat enas?
Om vad som är intressant?
På min himmel lyser en stjärna så mycket klarare än alla andra
jag tror alltid att den är ett flygplan
väntar på att se röda ljus
att den ska röra sig i någon riktning
det gör den väl i och för sig
allt rör sig
men jag ser ju inte det
beror det på att vår planet rör sig i samma riktning eller på att det tar längre tid för mig att upptäcka rörelsen?
Hur stor är den egentligen?
Hur stort är stort?
Jag såg en film på KIT om hur stora solar kunde vara
vår egen var tydligen inte alls så stor som andra
Det tyckte jag var intressant –
Ointressant.
Jag gick förbi en lyktstolpe varje dag på väg hem från jobbet
den slocknade alltid när jag var fem meter ifrån den
jag ringde kommunen och begärde en förklaring
och skrev en artikel
som konstigt nog kom in i tidningen
men ingen hade svar
och lampan fortsatte slockna
Det tyckte jag var intressa –
Ointressant.
Jag läste om en kvinna på en ö utanför England som hade skickat flaskpost varje dag i nästan ett helt liv
tänk alla meddelanden!
alla ord och tankar
som bara guppade på havet
spelar det någon roll för världen om en tanke blir tänkt?
om den blir nedskriven och ivägskickad – förändras något även om ingen någonsin skulle läsa?
Jag såg ett debattprogram i teve och funderade över mannen med rött skägg och svart polotröja som satt längst bak och inte sa någonting
men som hela tiden såg ut som om han ville
spelar det någon roll för världen om en tanke aldrig blir sagd?
förändras något även om ingen någonsin skulle vilja lyssna? –
Ointressant.
En gång gick vi in tre personer i ett rum och stängde dörren
vi hade med oss en singel
vi spelade singeln
sedan hittade vi aldrig omslaget igen
ingen hade gått in
ingen hade gått ut
omslaget var bara borta
Det tyckte jag var intre –
Ointressant.
När jag var 11 sa min kompis att han sett brinnande ögon i spegeln
– nej, det var mest läskigt –
För 20 år sedan satt jag på en buss i Växjö bredvid en man som pratade i telefonen med pipig röst samtidigt som han höll för näsan
när han hade lagt på ringde telefonen igen
då svarade han med en helt annan röst och ett annat namn
Det tyckte jag var intr –
Ointressant.
Vi kommer inte enas här
jag vet ju det
annat än kanske om att det verkar finnas ett behov av att slå fast saker
känna känslan av att ha fått vara definitiv
så säker på sin sak
så fast beslutsam
på att någon faktiskt bryr sig
att denne någon
inte sysslar med en helt annan verksamhet
som att tänka på stjärnor och planeter
eller skriva ord mest för att viljan att skicka ut dem på ett hav är större än att låta bli
eller
så förändras världen lite av att en tanke blir tänkt
Jag vet inte
Men det är –

 

Alla artiklar