iA


Rädslan för internet – och några av effekterna

by andersmi. Genomsnittliga lästid: about 3 minutes.

Jag möter den nästan alltid när jag föreläser, rädslan för internet.

Och jag har en bestämd känsla att den aldrig varit så stor som den är just nu.

För några år sedan handlade diskussionen ofta om ”ungdomars” laglösa beteende (vanligast var fildelning, hackande eller näthat), men sedan en tid tillbaka är det allt fler som spontant tar upp frågan om faran med storföretagen.

Den här synen på framförallt Google, Facebook och Apple som hot sammanfattas i dag på ett utmärkt sätt av Paul Frigyes i DN.

Paul, som ju är en klok person, glömmer så klart inte att säkra upp sin text med tre meningar:

Men givetvis har utvecklingen också förträffliga inslag. De sociala mediernas transparens är otvivelaktigt en kraft för jämlikhet och insyn. Och den kvartett som nu dominerar den digitala arenan är inte för alltid given.

Ungefär samma storleksförhållande känner jag igen när jag diskuterar internet, delaktighet och demokrati med politiker och beslutsfattare. Man noterar, kort – så där i bifarten – att det måhända finns något bra med verktygen, och riktar därefter in 99,9 procent av samtalet på hotbilden. Som man sedan tar som ursäkt för att inte engagera sig i delaktighet.

Att ta diskussionen vidare är svårt, ibland omöjligt. Bland annat beror det på att intresset för fördjupad kunskap inom området är påfallande litet. Som Joakim Jardenberg skriver som svar till Paul Frigyes: jo, det finns alternativ, jo, det finns verktyg att begränsa insynen. Och om man nu ser det som att det är ett verkligt hot som på kort tid seglat upp – varför då inte också diskutera vad man kan göra åt det?

Mitt största problem, både med Paul Frigyes artikel och med den diskussion som jag möter när jag är ute och pratar om demokrati och delaktighet med makthavare, är sammanblandningen av digital kultur och statlig övervakning. För när man smälter samman dessa två missar man också poängen i det kulturskifte som just nu pågår och den maktkamp som inletts på grund av det. Så här skrev jag för tre år sedan, efter FRA-debatten:

Den personliga transparensen är en effekt av en framväxande kultur. Men myndigheternas övervakning är inte ett utslag av denna kultur, utan ett direkt och medvetet hot mot den.

Det är en bild av verkligheten som jag fortfarande står fast vid. Från mitt perspektiv gör detta att det ämne som Paul Frigyes tar upp blir tämligen komplext. Ja, det är ett ämne som är viktigt att diskutera. Våra liv utspelar sig i allt större utsträckning på ett slags nya offentliga platser, där allemansrätten inte är självklar (men för den skull inte omöjlig att bygga in).

För att bevaka våra rättigheter på dessa platser krävs en fördjupad diskussion. Samtidigt vilar det ett stort ansvar på de inflytelserika traditionella medierna att i mycket högre grad än i dag problematisera ämnet och gräva djupare.
Rädslan för nätgiganterna håller på att växa sig så stor att den står i vägen för politiker som funderar på att utöka kontakterna med medborgarna. Den diskussion om problem och hot som de gärna deltar i så länge den bara skrapar på ytan, hindrar dem inte på något sätt från att utöka den statliga övervakningen, men får dem att backa från initiativ som skulle kunna utvidga demokratin.
I ett sådant läge behövs en sak: mer kunskap. Vem levererar den till de makthavare som inte deltar i diskussionen på nätet?

UPPDATERAT: Artikeln är nu bakom DN:s betalvägg. Läs mer om det hos Joakim Jardenberg, som har en skärmdump av den och passa gärna på att fundera ett varv till på det här med #socialbetal som jag tog upp i mitt förra inlägg.

 

6 kommentarer till ‘Rädslan för internet – och några av effekterna’

  1. Du är klokare än en bok. Tack!

  2. [...] om hotet från storbolagen har redan kommenterats av både Anders Mildner och Joakim [...]

  3. Paul Frigyes skriver:

    Varje nytt samhälle och varje ny teknologisk bas innebär ett hot. Att tillskyndarna av det nya förnekar dessa hot är inte bra. Hoten bör lyftas fram och dess konsekvenser likaså.
    Det tycker jag du ska ta till dig Anders. Några tilläggstankar:
    1) Jo, vi kan ofta välja ut oss från kartläggning och övervakning, men det blir en alltmer obekväm och komplex process, i längden och i praktiken främst tillämpbar för rättshaverister och nätpedofiler. 2) Sociala medie-väckelseprofeternas tal om att att statens och storbolagens övervakning skulle vara väsensskilda är tveksam. Man kan ju också säga att de demokratiska valen innebär en möjlighet att rösta bort övervakningen – också det en slags frivillig utloggning, och i praktiken lika svårtillämpbar. 3) Kontrollen och övervakningen – ehuru frivillig – av våra liv, är förvisso inget nytt, utan en fortsättning av marknadsekonomins kommersialisering av det offentliga, och numera även privata, rummet. Med de digitala verktygens enorma struktureringskraft når dessa ambitioner en helt annan nivå. 4) Nätgiganterna bygger sin expansion på en insikt: Kontrollerar man processen, så kontrollerar man i längden resultatet. Det gäller i högsta grad våra liv.

  4. andersmi skriver:

    Tre saker: 1. Självklart att hot och dess konsekvenser ska lyftas fram. Varför skulle jag vara motståndare till det? Tvärtom. I det här fallet delar jag dock inte din uppfattning att det är ett hot. (Däremot finns det massor i vårt digitala beteende som är värt att diskutera och fundera över.) Jag är naturligtvis inte heller motståndare till att du diskuterar det du gör – jag vill däremot lyfta fram de problem som jag ser med angreppssättet utifrån mina specifika erfarenheter. Det hade varit intressant att höra dig kommentera dem också.

    2. Det här “sociala-medie-väckelseprofeter”, “nätevangelister” och så vidare… Du vet att det är det nya politiskt korrekt? Lika generaliserande, lika debattdödande, lika patroniserande. Det reducerar (ofta) åratal av problematiserande, diskuterande och debatterande till en liten klapp på huvudet. Inte okej på något vis.

    3. Det är delningen av information som är hotande för regimer runtom i världen. På vissa håll: kunskap/organisering, på andra håll: innehåll/upphovsrätt.
    Jeff Jarvis har definitivt en poäng i att den trend vi nu ser mot att på olika sätt gå till attack mot internet – under flaggen att man kämpar för rätten till integritet eller rätten för att vissa storbolags affärer ska kunna ske på deras villkor – kommer att slå mot byggandet av nya offentligheter, som i sin tur är den grund vanliga människor kan stå för att påverka och omforma samhället.
    Det borde vara omöjligt att inte se att den allmänna trenden i världen är att stater slår ned på dessa nya offentligheter, samtidigt som man utökar den egna övervakningen. (Och vad gäller faran att FB med flera i en framtid skulle låta sin data flöda över till staten – det är kanske inte så nödvändigt om staten redan har tillgång till ditt digitala liv från början.)
    Så för att avsluta med en vinkel som är populär i pressen numera: nej, jag tror inte att lillasyster är ett större hot än storebror. Det finns massor med problem med lillasyster, men de handlar som jag ser det mer om mänskligt beteende än om något annat. Däremot är den teknik och den kultur som lillasyster använder och närs av ett hot både mot storebror och det etablerade, vilket också är orsaken till varför så mycket energi läggs på att försöka kväsa henne.

  5. [...] om dig“ gav upphov till två debatter: dels om integritet och rädsla för internet där Anders Mildner och Joakim Jardenberg bemötte Frigyes.  Nästa fråga handlade om länkarna till Dagensnyheter.se [...]

  6. […] skrev jag och Anders Mildner texter med anledning av en text av Paul Frigyes om ”Nätjättarna”. Idag finns våra texter […]

Lämna en kommentar