iA


Thatcher – del 2

by andersmi. Genomsnittliga lästid: about a minute.

Del 2. Teater: Spela död!

The Death of Margaret Thatcher – Tom Green. 

 

Teaterscenen är full av döda regenter. Från Julius Caesar till Olof Palme har teatervärlden intresserat sig för de stora ledarnas liv och använt sig av deras stjärnstatus för att skapa intressanta konflikter.

Vanligtvis brukar dock huvudpersonerna ha avlidit på riktigt innan de används som byggstenar i dramatiken. Åtminstone om de ska dö på scenen. Det var inte en omtanke som förärades Margaret Thatcher.

2008 satte den unge brittiske dramatikern Tom Green upp sin pjäs The Death Of Margaret Thatcher, som kunde ses som en föraning av den debatt om den forna premiärministern som rasar just nu. Thatcher själv syntes aldrig på scen – men hennes kista stod där, omgiven av människor som reagerar på olika sätt inför dödsbudet.

Det var nog ingen slump att det var just Thatcher som blev förmål för denna något stötande dramatik. Själv var hon ju sedan länge borta från politiken och hade vid tiden inte pratat offentligt på tio år, men trots detta var hon – vilket senare skulle visa sig i reaktionerna på filmen The Iron Lady – nästan spöklikt närvarande i människors medvetande.

Det märks även i dag, när arvet efter henne diskuteras så intensivt. Minnet av Thatchers era präglar fortfarande folk över hela världen.

”Pjäsen handlar lika mycket om mig, ett av Thatchers barn, som om kvinnan själv”, sa upphovsmannen efter premiären. Vilket alltså också betyder att det har skett ett generationsskifte inom kultursfärens bearbetning av Thatcheråren. De flesta som skapade samtida verk kring premiärministern närmar sig i dag pensionsåldern och intresserar sig för annat. Tom Greens pjäs var ett tecken på att nästa generation var på väg att ta över staffettpinnen. Behovet av att problematisera ämnet har alltså knappast avtagit.

 

Inga kommentarer till ‘Thatcher – del 2’

Lämna en kommentar