iA


10 saker jag lärt mig av att vara anställd i ett år

by andersmi. Genomsnittliga lästid: about 6 minutes.

 Efter jul slutar jag på Anagram och börjar jobba med ett nytt projekt (som jag kan berätta mer om efter jul).

Förändringen innebär att jag kommer att kunna skriva och föreläsa mer igen (tjoho! – hör gärna av dig om du vill boka mig som talare, moderator eller om du vill att jag ska skriva för dig).

Här är tio saker som jag lärt mig av att efter en lång period som egenföretagare vara anställd igen.

 

1. Mycket papper blir det

Kontor innebär yta. Yta innebär lagringsplats. Lagringsplats innebär att man inte behöver sortera ut. Därför sparas en väldigt stor mängd (ofte helt irrelevant) skrafs på hyllor, skrivbord och i skrivbordslådor, men också i hörnen av mötesrum och i delar av kontoret som har lite oklara syften.

Allt detta sparande spelar roll. Det som inte slängs eller sorteras bearbetas heller inte. Det upptar, på något sätt plats i våra huvuden och gör att vi känner oss mer överlastade med arbete än vi egentligen är.

Tips här är: sortera, släng och gå vidare. På köpet får man en lite trevligare arbetsmiljö.

 

2. Istället för beslut – möten

Som egen företagare har man oftast två val: fatta ett beslut eller skjuta upp det. Som anställd har man ytterligare en möjlighet: man kan ha ett möte. Är det därför arbetsdagarna så ofta fylls av just möten? Jag tror det. Tips: fråga varför ni ska ha ett möte. Ska något bestämmas? Vad? Varför kan det inte bara bestämmas direkt? Mitt gäng kapade mötena rejält när vi började använda Slack, men det innebär inte att man undslipper de möten som andra drar in en i.  Disclaimer: Alla möten är naturligtvis inte onödiga.

 

3. Mixen spelar roll

En av arbetsplatsens fördelar är att den samlar en mix av människor, med olika erfarenheter och olika arbetsuppgifter. Ju mer man blandar dessa, desto roligare blir det att komma till jobbet. Kanske borde fler fundera över vinsterna med att blanda avdelningar rent planmässigt.  Under året som gått har jag uppskattat väldigt mycket att sitta bredvid castingen – och ler fortfarande åt minnet när jag trodde att ett styrelsemöte hade löpt fullständig amok, när det i själva verket var en man som testades för rollen som arg snut i rummet bredvid.

 

4. Visitkort? Really?

Jag vet att många säger att de behöver visitkort. Men är det inte bara en kultur, snarare än ett behov? Och är det verkligen rimligt att fortsätta odla den här vuxenvarianten av Pokémon i en tid där vi hur lätt som helst får tag på precis alla uppgifter vi behöver för att nå varandra? (Nej, det är det så klart inte.)

 

5. Alla blir glada av kakor. 

Ingen raketforskning. Baka och ta med dig.

 

6. Facetime är delvis överskattat

Det går något slags gräns på arbetsplatser där folk blir nervösa om inte kollegerna är på plats. Det här handlar överhuvudtaget inte om mängden eller kvaliteten på det arbete som utförs, utan om kontrollbehov. Mycket är vunnet på att släppa kontrollen och istället fokusera på resultat.  Tar man upp det här ämnet med folk, visar det sig oftast att de flesta skulle vilja jobba hemifrån mer – för att få saker gjorda – oavsett vilken typ av bolag de jobbar på eller vilka arbetsuppgifter de har.

 

7. Man blir som sin omgivning

Pendlingssituationen i Lund/Malmö har blivt fullkomligt kaotisk. Köerna är ungefär som de är i Stockholm. Det beror på att folk sitter en och en i sina bilar och kör fram och tillbaka till ställen som de ofta faktiskt hade kunnat cykla till eller ta bussen eller tåget till. Efter ett år omgiven av ensamma bilåkare känner jag hur snabbt normaliseringen av det här knäppa beteendet går. Allt med jobbet är inte bara jobb och man blir som sin omgivning.

 

8. Stadens jobbområden planeras inte för annat än förvaring av arbetstagare

Varje dag har jag promenerat i 15-20 minuter efter lunch. Området där jag har jobbat hyser en stor mängd företag och tiotusentals människor tillbringar sina dagar inne i de olika byggnaderna (eller på väg till dem – se ovan). Jag har i tolv månader letat förgäves efter parkbänkar. Det finns inga. Man kan fundera över vilken syn på staden detta ger uttryck för.

 

9. Interneterfarenhet är lite läskigt

När man är anställd kommer man i kontakt med andra anställda (på andra arbetsplatser) på ett lite annorlunda sätt än som egenföretagare. Både genom de projekt man driver och genom att andra även i privatlivet pratar med en på ett annat sätt och delar med sig av annorlunda erfarenheter (troligen för att de då antar att man kan förstå deras situation).

Jag har länge haft en misstanke att kunskapsklyftan vad gäller internet förstärks på arbetsplatserna, där det sker en uppdelning mellan folk som kan och folk som inte kan och folk som får och folk som inte får (det är inte alltid dessa grupper hänger ihop som de borde).

Kruxet här är ju att ge människor modet – och tillåtelsen – att våga testa för att skaffa kunskap genom erfarenhet.På väldigt många håll köper man hellre in konsulttjänster eller avgränsar internetkommunikationen till enstaka medarbetare – istället för att se de enorma vinsterna med en personalstyrka i takt med sin tid.

Som en effekt blir det svårt att föra diskussioner om viktiga saker, exempelvis mätbarhet och effekter, eftersom kunskapen och diskussionsunderlaget blir snävt. Och så spiller naturligtvis allt det här över till livet utanför jobbet, där man lätt intar samma hållning som under arbetsdagarna – och går miste om väldigt många möjligheter att utvecklas.

Här finns två frågor: hur gör vi bäst för att ge folk modet att våga och hur hanterar vi dem som har för sig att detta är ett hot?

 

10. Transparens är inte en fråga om pedagogik längre.

Se ovan. Många av oss trodde nog för en sju, åtta år sedan att det var upplysning som behövdes för ett kulturskifte. Det är det inte. Istället har vi fått en låtsastransparens, där stora bolag (Hej SJ) har anställda kommunikatörer som ger goddag-yxskaft-svar på Twitter och där internetkonferenser fylls av ganska menlösa exempel på ”kriser” som ”lösts” tack vare att man utökat yxskaft-bemanningen. Egentligen handlar detta återigen om den där oron. Eftersom jag jobbat med dessa saker, har mina samtal med vänner och bekanta kommit att handla mycket om den här frågan. Och ja, folk känner igen sig i bilden från sina arbetsplatser. Möjligen ska man se dessa programpunkter på konferenserna som ett uttryck för hur djup rädslan för en öppen kommunikation fortfarande är och hur gärna man vill höra att det finns en lösning, något som lugnar. Kanske hade det varit läge att skapa en rädslokonferens? Ägna hela dagen åt olika orosmoment och på riktigt lyfta dem och prata igenom vad kärnan egentligen är?

 

9 kommentarer till ‘10 saker jag lärt mig av att vara anställd i ett år’

  1. Pia K skriver:

    Intressanta iakttagelser! Känner mig så privilegierad som egen företagare, slipper rusningstid, långbänksmöten, tidsslöseri och kontorsintriger m.m. m.m. Instämmer i mkt av det du skriver, dock inte visitkortsbiten, OM man använder dem rätt och gör det mesta möjliga av dem som kreatör kan man ha dem som en portfolio, må bra-kort som folk behåller och kommer ihåg en på. Visitkort för sakens skull, massproducerad tråkdesign som inte fyller mer funktion än just info man kan få fatt på annorstädes, ja de känns förlegade.

    Bjuda på hembakat är finemang i alla lägen, jag brukar baka kakor och ta med mig på kundmöten, toppengrej!

  2. andersmi skriver:

    Ja, jag håller med om visitkorten. Det är ju som objekt de är fina, värda att spara, titta på. Standarddesignen är förolämpande tråkiga.

  3. Kinga skriver:

    Jätteintressant. Känner igen mig i mycket, fast jag har gjort det omvända skiftet. Ibland mitt i allt kommer jag att tänka på lyxen i att slippa meningslösa möten och folk som har synpunkter på hur jag disponerar min tid. Har dock fortfarande visitkort. Bra grej att sticka i handen på folk som inte är så hajja på internet. Om man nu träffar några såna, och det gör jag.

  4. andersmi skriver:

    @kinga: :)

  5. Bra iakttagelser! Särskilt det där om visitkort. För att inte tala om “informationsmaterial” i tryckt form överhuvudtaget. Används som internt bevis på att man “faktiskt informerat”, alternativt att informationsavdelningen gjort något.
    Lycka till med det nya också, Anders!

  6. 10 saker jag lärt mig av att vara anställd i 10 år

    - användaren erikstarck postade en länk hit från Hackernytt.se.

  7. Magnus skriver:

    Blir inte Slack ännu en spamkanal. Ungefär som när man är i projekt där alla cc’ar varandra hela tiden. Det är faktiskt det värsta som finns.

  8. andersmi skriver:

    @magnus: nej, det tycker jag inte. Är mycket nöjd med Slack!

  9. Emma skriver:

    Välformulerat och väl iakttaget! Bra, att du sätter ord på det. det tar jag med mig.
    Och kontrollbehov hade jag önskat leva utan – när det gäller tid på den fysiska arbetsplatsen. på min arbetsplats infördes (!) för ett par år sedan stämpelklocka. Ur led är tiden. Kvalitet, angelägenhet, innehåll, transparens. orden förblir ord. Det är tiden som räknas. Varje minut registreras. hej stress!
    Lycka till med det nya Anders – och behöver du en anställd , så småningom, som får massa saker gjorda utan att fröken ur vet det, så hör av dig!

Lämna en kommentar