iA


80-talet: Clever

by andersmi. Genomsnittliga lästid: about 5 minutes.

Marlene watches from the wall, her mocking smile says it all
As she records the rise and fall, of every soldier passing
But the only soldier now is me, I’m fighting things I cannot see
I think it’s called my destiny, that I am changing

Suzanne Vega – Marlene on the Wall

 

Jag började göra de här låtlistorna när 80-talsretron var som hetast. Jag tänkte att jag skulle skriva en serie inlägg där jag tematiskt gick igenom mina egna skivor och samlade dem i de kategorier som de tycktes passa in i så här 30 år senare. Nollpunktslistorna blev en sådan, den där alla lät som Bono en annan.
Jag gjorde en lista med politiska sånger och en annan som handlade om förhållandet till det storslagna, lätt exotiska och stråkfyllda.
Och så kom då den här som jag insåg var den bärande för mig. Den blev så lång att den inte längre var en lista utan mest en jättesamling med skivor. Jag döpte den till “clever”, eftersom jag från början hade tanken att 80-talet var fyllt med textförfattare som jobbade lite extra med orden. Nu har jag skalat ner den till en lyssningsbar lista som måhända säger något om något.

You don’t need a lover in this climate
You don’t need a boyfriend in your bed
These days
Pull a blanket round you baby

Lloyd Cole & The Commotions – These Days

Och visst, det verkade som om Lloyd Cole (med en isande AIDS-text ovan)  i nio fall av tio fotograferades med en bokhylla som bakgrund.
Självklart är det så att den musiken som formar en får en speciell plats i ens hjärta. Att man oavsett vilket årtionde man blir vuxnare i finns det antagligen sådana här textrader som går att plocka fram ur minnet. Kanske vet man kanske inte ens varför de berör en. De kanske bara är fina.

Isaac’s a soft name,
It sounds like a pocketful of rain.

Prefab Sprout – Little Green Isaac

Men kanske just därför, just därför att det här var så långt från, säg, Jacobs Stege som man kunde komma, betydde de något. It sounds like a pocket full of rain! Vilken mening!

Faces of Strummer fell from the wall
Nothing was left where they hung

Aztec Camera – Walk Out to Winter

 

Vissa går för övrigt utmärkt att återanvända 2015.

I wasn’t sure if it was Marx or Hitler that was in this year /…/
I’m out tonight and can’t decide between soviet hip or british pride

The Beautiful South – Oh Blackpool

Och så den här humorn. Humor i popmusik är ju.. svårt. Men ju mer intresserad av ord man är, desto lättare blir det.

Tell me about your childhood

Thomas Dolby – Hyperactive!

Jag kommer ihåg hur förvånad jag var när jag läste en intervju med David Byrne och han berättade att This Must Be the Place var hans första kärlekslåt. Vad hade alla de andra egentligen handlat om? Byggnader och mat? Men, tja, kanske går det att spara sig fram till så koncentrerade ord för förälskelse.

Sing into my mouth

Talking Heads – This Must Be the Place (Naive Melody)

 

En hel del vardagsliv blev det också. Även det långt borta från den glamour som i efterhand tycktes ha präglat årtiondet.

Press the button on the toaster, it’s a woman’s world
Tuck the sheets in on the bed, it’s a woman’s world
Take your apron from your holster, it’s a woman’s world
Shoot the crown off of your head, it’s a woman’s world

Squeeze – Woman’s World

Och när det väl blev verklighetsflykter, tycktes det för min skivsamlings del alltid bli till något annorlunda, väldigt långt bort.

What a dream I had
Dressed in colored shawls, though the night was so warm

Dream Academy – In Places on the Run

Men den där bitigheten från 1976/77 dröjde sig kvar en lång bit in i 80-talstexterna. Den här känns för övrigt också aktuell i samtiden.

And I thought I heard ‘The Working Man’s Blues’
I went to work that night and wasted my breath
Outside they’re painting tar on somebody
It’s the closest to a work of art that they will ever be

The Costello Show – Suit of Lights

Och som nollpunktslistorna visat, fanns det ett stort inslag av konstnärliga strävanden. Vissa så konstnärliga att de inte ens verkade leva på samma planet som den popkultur de verkade i. Jag läste en intervju med Laurie Anderson där hon berättade att hon inte ens visste vad topplistan var för något när hon helt oförhappandes hamnade på den med O Superman. Hon hade inte vunnit Idol, om man säger så.

Hello? Is anybody home? Well, you don’t know me, but I know you.
And I’ve got a message to give to you.
Here come the planes.
So you better get ready. Ready to go. You can come as you are, but pay as you go.
Pay as you go.
And I said: OK. Who is this really? And the voice said: This is the hand, the hand that takes.
This is the hand, the hand that takes.
This is the hand, the hand that takes.
Here come the planes.
They’re American planes. Made in America.
Smoking or non-smoking?
And the voice said: Neither snow nor rain nor gloom of night shall stay these couriers from the swift completion of their appointed rounds.

Laurie Anderson – O Superman

Eftersom den här inbyggda listan alltid tycks bugga, kan man klicka här och komma till rätt lista med alla låtar.

 

 

 

 

Inga kommentarer till ‘80-talet: Clever’

Lämna en kommentar