iA


Åttiotalet – resan mot nollpunkten, del 2

by andersmi. Genomsnittliga lästid: about 2 minutes.

Jag lyssnar på låtarna. Och tänker: vad är det här egentligen? Varför låter det som det låter?

En förklaring skulle kunna vara att det vid den här tiden ännu inte hade blivit riktigt klargjort exakt vad mainstream egentligen var. Eller var gränserna mellan brett och konstnärligt gick. Att det är stor skillnad mot idag visar möjligen det faktum att många av 80-talet hyfsat breda artister sedan dess har förvandlats till alternativa subfigurer – trots att de påfallande ofta gör precis samma saker nu som då.

Ägna några minuter åt Japans “Burning Bridges”. Det här är från en skiva som sålde guld (100 000 ex) i Storbritannien. Det är med dagens öron ganska häpnadsväckande. Och när Lustans Lakejer några år senare lyckades locka Richard Barbieri att producera ”En plats i solen”, var det självklart givet att försöka göra ungefär likadant (när jag intervjuade Johan Kinde 1999 erkände han att han själv inte hade varit på plats i studion särskilt mycket under inspelningarna).

Många av de här resorna mot mer och mer tydliga nollpunkter (avskalat, atmosfäriskt, på väg mot ett stillastående, mer ljudlandskap än förmedlande av tydliga uttryck, ett intresse för det industriella, och så vidare) kom sig så klart som en naturlig följd av ett utforskande av instrumenten (syntharna). Och när dessa förändrades, kom musiken också att förändras. Mycket, men inte allt, av den här sortens musik gjordes av den anledningen precis i början av 80-talet. Här kan man göra ett test. Spelar jag på en Prophet 5, börjar jag omedelbart att göra musik som låter som låtar som ”Burning Bridges” (ackorden, basen, helikopterljuden och leaden kommer från en Prophet 5 – den specialintresserade kan läsa en del mer här) .

Beror det på att ljuden blivit så förknippade med den sortens musik att man omedvetet eller medvetet härmar den, eller att ljuden i sig ber om att skapa den sortens musik? Eller båda?

Hur som helst, eftersom den här musiken inte så ofta hamnar på samlingskivor, kommer här den andra listan med sådana låtar.

 

Inga kommentarer till ‘Åttiotalet – resan mot nollpunkten, del 2’

Lämna en kommentar