iA


Framtiden börjar alltid i dåtiden

by andersmi. Genomsnittliga lästid: about 3 minutes.

I några intressanta inlägg hos Christopher Kullenberg och Rasmus Fleischer förs just nu diskussionen om en backlash mot amatörutvecklingen vidare.

Rasmus Fleischer skriver:

”Just nu återkommer mina tankar ständigt till perioden 2008–2009. Särskilt vad som hände mellan sommaren 2008 och sommaren 2009. Kanske var det aldrig så populärt som då att prata om hur internet skulle skapa en bättre värld och en öppnare kultur. Samtidigt tycker jag att det blir alltmer tydligt hur denna entusiasm, särskilt den omsattes i massmedierna, fick destruktiva drag. Om det har skett en kontrarevolution så började den då, lyder min arbetshypotes för tillfället.”

 

En av de mer spännande sakerna med den här diskussionen är att det som hände runt 2007, 2008 och 2009 nu sakta kan börja att betraktas som historia. Vi har antagligen inte tillräckligt med tidsperspektiv ännu för att se riktigt klart, men det går åtminstone att urskilja detaljer.

Här ska man kanske inte lura sig och tro att det är lätt att avgöra vad som var vad. Nätdebatten är komplex och den förs i medier som i sig är komplexa.

Dessutom är det lätt att glömma bort de delar av tidsandan som inte längre är aktuella. En stor del av diskussionen som fördes i exempelvis dagspressen tog avstamp i en reaktion MOT utvecklingen.

Det vill säga: först kom de kritiska rösterna som hävdade att allt som vanliga människor kräkte ur sig på internet var av ringa värde – åtminstone i jämförelse med vad ”riktiga” medier/skivbolag/etc/ kunde leverera. Sedan kom svaren, som försökte förklara vinsterna med amatörutvecklingen. Att i efterhand då bara titta på svaren är att totalt missa sammanhanget.

Här är ett tidstypiskt exempel, där Sundsvalls Tidnings kulturchef Curt Bladh hakar på den då aktuella debatten mellan Johan Norberg och Maria Schottenius, som kom att bli en tydlig symbol för att tiden då en stor tidning kunde sätta streck i debatten definitivt var över. Jag både bloggade och skrev om händelsen i Expressen, vilket fick Curt Bladh att delvis hänga upp sin text på mig:

”Vem vet, utom bloggaren själv, hur många som läser vad en bloggare, bokstavligen vem som helst, skriver rakt ut i luften. Den här artikeln ses – om än inte alltid läses – av kanske hundratusen människor. Hur många hittar till Johan Norbergs blogg?

/…/ Mildner och hans gelikar fantiserar om en åsiktsvärld där allt har lika värde och vilken åsikt som helst, framförd var som helst kan sätta igång stora debatter. Medan det i verkligheten är motsatsen som är problemet: enfrågesjukan, det snäva urvalet av debattörer och det än snävare av platser att föra debatten på.

/…/ Men den ordnade och betydelsefulla debatten kräver annan form än irrbloss i cyberrymden.”

 

Det är inte oviktigt att debatten i traditionella medier såg ut på just det här sättet. Och det förklarar också tonen i rätt många av de böcker som kom vid den här tiden. Clay Shirkys ofta citerade ”Here Comes Everybody” bör till exempel snarast läsas som just en reaktion, det är en bok som försöker förklara vinsterna med utvecklingen för en värld som hade samma inställning som Curt Bladh ovan.

Komplexitet är alltså ordet. Vilket inte innebär att 2008-2009-diskussionen är ointressant. Tvärtom! Det är ju det som gör den här tidsperioden så spännande. Men samtidigt är risken för att debatten ska kapas av enögdheten ganska stor.

Jag gick precis igenom alla mina blogginlägg från 2008. Här är ett ordträd av de 272 647 tecken jag under det året skrev för min blogg på Sydsvenskan. Under genomgången fastnade jag speciellt för detta inlägg som på många sätt känns aktuellt i dag.

6 kommentarer till ‘Framtiden börjar alltid i dåtiden’

  1. Mycket intressant! Enda sättet att motverka guldfiskminnet och arkivdöden är att med jämna mellanrum återvända till den mycket nära internethistorien. Precis som du säger ligger den alldeles för nära för att man ska kunna teckna helhetsbilder, eller åtminstone större bilder. Det är fortfarande ett pågående experiment att se hur näthistoria skrivs. Men man kan nog med ganska stor säkerhet säga att de som materialiserar sina reflektioner och sina korta historieskrivningar i böcker kommer att få en framskjuten plats när arkivet falnar. De som trodde att de skulle twittra sin historia, gjorde sig besvär i onödan.

  2. Lars Aronsson skriver:

    Jag tyckte sista stycket var intressant. Hur länge har en ensam bloggare haft möjligheten att göra ett “ordträd” över de 272.000 tecken som skrevs för tre år sedan, som ett hjälpmedel för att förstå tidsandan? Storföretag har länge kunnat göra sådana analyser, men det har krävt experter och dyrbar datortid. Sture Allén var pionjären vid Göteborgs universtitet på 1960-talet, när han tog fram “Nusvensk frekvensordbok” i fyra tjocka band (utgivna 1970-1980). Men att vanligt folk nu kan göra detta på en eftermiddag, är inte det ett i högsta grad optimistiskt vittnesbörd om Internets kraft? Som jämförelse borde du lägga upp ordträden för angränsande år. Men kan du göra samma analys av vad du eller andra skrev 1998? 1988? 1978?

  3. admin skriver:

    Ja, dels minns vi alltid fel. Alltid. Dels centreras våra minnen allt mer till våra egna erfarenheter ju längre tiden går. Åren skalar bort historierna som alla andra berättade och lämnar oss ensamma med små fragment av våra egna. Inte konstigt att dagens samtidshistorieskrivningar mer och mer griper efter ngrams och liknande verktyg.
    En klassisk mediekritisk hållning är ju att det som medierna producerar också blir en historieskrivning, eftersom det är sökbart i efterhand. Här ligger ett av problemen med allt material som idag flödar fritt och sedan försvinner (som tweets) – det är fortfarande svårt att skapa motbilder som håller i längden.

  4. admin skriver:

    Lars: Ja, du har rätt i detta. Jag håller med. Och jag kan ju göra samma analys av vad andra skrev – det kräver bara lite mer tid. Hur mycket tid beror så klart på hur mycket som är digitaliserat.

  5. Lars Aronsson skriver:

    Felet du gör är att du fortfarande bara analyserar debatten och inte verkligheten. I debatten rådde kanske eufori 2008 och skepsis 2011. I verkligheten förbättrades nätet på tusen sätt under 2008, exempelvis har det tillkommit verktyg för ordanalys, vilket debatten (i synnerhet i Expressen) helt har missat. Om man bara lyssnar på kritiken, och kanske analyserar den med ordmoln, så är Wikipedia jättedåligt. Men folk använder det, för att det ger svar på deras (Google-)frågor, i verkligheten.

  6. admin skriver:

    Men lars, jag håller ju med dig! Jag tror dock att dagens skepsis får konsekvenser för vad vi kommer att prata om och därmed vilka möjliga framtider vi har förutsättningar att skapa.

Lämna en kommentar