iA


Mer om eboksbrottningen

by andersmi. Genomsnittliga lästid: about 3 minutes.

Bibliotekens eboksbrottning kan ses som ännu en spegel av hur svårt vi har att förhålla oss till digital kultur: bara genom att total ignorera fördelarna kan vi lösa affärsmodellen. Samtidigt måste vi låtsas att saker är något helt annat än de faktiskt är och att vi egentligen lever i en annan tid än vi gör.

Så skrev jag för ett år sedan, när det började stå allt mer klart att biblioteken målat in sig i ett hörn när det gällde dilemmat med eboksutlåningen.

När nu Författarförbundet går ut och förordar just en sådan ordning – där man låtsas att en ebok är en fysisk bok och därmed bara kan lånas ut en gång i taget (och där nästa låntagare tvingas vänta på att den ”lämnas tillbaka”, ser det mesta ut att vara klart. Alla är med på tåget.

Fortfarande lyser dock den politiska diskussionen med sin frånvaro. Kulturministerns syn, att det här är en fråga för parterna att lösa, tycks vara tongivande.

Men förutom att man på punkt efter punkt kan ifrågasätta det kloka i den inslagna vägen, framförallt om man blickar framåt och funderar över vilka konsekvenser detta kommer att få för biblioteken, så finns det fler märkligheter med dessa ställningstaganden kring ebokens framtid på biblioteken.

En sådan är varför Författarförbundet inte frågat sina medlemmar innan de fattade sitt beslut. Att en liten centralt placerad samling människor (som under lång tid varit påverkad av en tämligen ensidig upphovsrättsdiskussion) tar ställning i komplexa digitala kulturfrågor utan att föra ut diskussionen till en bredare grupp, börjar allt mer bli en olycklig tradition för skråorganisationer och fackförbund när det handlar om digitala frågor.

Hur många av dessa organisationer fråga till exempel sina medlemmar innan de gick ut och krävde att internetoperatörerna skulle ”ta sitt ansvar” 2008?

Ställer man den här frågan rakt ut, brukar man få svaret att årsstämman gett dem mandat att jobba i den här riktningen, vilket nästan alltid bara är sant om man väljer att se sanningen som ett gummiband som går att töja på hur mycket som helst. Så frågan kvarstår till dessa organisationer: vari ligger faran med en öppen, publik och delaktig debatt kring ämnen av den här typen?

Gräver vi lite djupare i biblioteksfrågan hittar vi dessutom fler saker värda att fundera över.

Som det ser ut nu kommer varje blibliotek att bygga upp en egen ebokstjänst. Ska en person som bor i Kalmar låna en ebok, gör hon det från sitt lokala bibliotek. Ska en person som bor i Lund låna samma ebok, gör han det därifrån.

Vilket då är ytterligare ett sätt att låtsas att ett eboksbibliotek är ett fysiskt bibliotek (på samma sätt som man, när man väl lånat boken, låtsas att den är gjord av papper och måste lämnas tillbaka innan någon annan kan läsa den).

Om man ville hushålla med sina pengar och följa den digitala logiken, skulle man så klart nöja sig med att bygga upp en central tjänst på till exempel KB, varifrån alla böcker sedan lånades. I stället kommer nu alla bibliotek få använda en del av sina budgetar för att sköta om sin teknik.

Framöver kan man därför också tänka sig att biblioteken kommer att få brottas med frågeställningen vem som egentligen ska få låna från vilket bibliotek. Något som i och för sig faller väl in i underhållningsbranschens tradition av regioninlåsning för sina produkter.

 

11 kommentarer till ‘Mer om eboksbrottningen’

  1. Niklas Gustafsson skriver:

    Intressant och bra belyst – verkligen oinformerat och ogenomtänkt från bibliotekens sida verkar det som. Jag tycker det liknar e-identitet-situationen i Sverige, med avseende på ansvarstagande och lösningsbyggande. Som iofs skulle kunna kopplas ihop med utlåningsproblematiken hos biblioteken.
    Cheers

  2. Henrik Ahlén skriver:

    Mycket bra, såklart borde författarförbundet istället driva en bred analys av möjligheterna däremellan medlemmar är med. Och bibliotekens fastklamrade vid gamla, trygga modellen även i den digital världen har man ju sett inom många andra organisationer tidigare, dom borde göra samma sak.
    Men jag saknar en öppen debatt om bibliotekens roll. Är det verkligen självklart att medborgarna ska kunna låna kommersiella böcker gratis på skattebetalarnas bekostnad? Finns det rimliga begränsningar för vissa per av böcker etc. Dags att börja om med ett vitt papper med en analog sida och en digital och hitta en ny modell.

  3. Lars Truedson skriver:

    Sällan har väl “asfalterade kostigar” passat så bra som uttryck…
    Men samtidigt: att elib-dealen dränerar biblioteken på stora belopp redan när Zlatanboken börjar bli lite utlånad är ju ett problem – när vi flyttar mot de nivåer USA har på eboksläsande kommer det handla om mycket större siffror pga bredd.
    Men att varje kommun mer eller mindre ska bygga eget verkar galet. Liksom att bara en i taget ska kunna låna…

  4. Daniel Åberg skriver:

    Lars: Men är det verkligen korrekt att biblioteken dräneras på stora belopp? Visst stämmer det att många har spräckt sina e-boksbudgetar, men det säger ju i sig inget mer än att de har räknat för lågt gällande e-bokens tillväxt, inte att det egentligen rör sig om stora pengar.

    Eligt en artikel i Sydsvenskan före jul handlar andelen som avsätts i bibliotekens budget för e-boksutlån inte om procent av den totala bibliotekskostnaden, utan om promille. Jag har svårt att se det som dränage om en sådan liten budgetpost skenar iväg.

  5. Lars Iselid skriver:

    Daniel: Det kan också betyda att leverantörer som t.ex. Elib hittat en “fantastisk” modell där de under en övergångstid kan tjäna oförtjänt mycket pengar innan biblioteken, och författarna för den delen, fattat hur de ska hantera e-boksfrågan och ställa krav på utformningen.

  6. admin skriver:

    tack!
    Henrik: jag saknar också en öppen debatt om denna fråga. Och att biblioteken blir en röst i debatten. Det måste finnas många, skilda, åsikter inom biblioteksvärlden hur framtiden ska mötas.

  7. Som Daniel Åberg skriver, det är helt riktigt att eböcker idag utgör en mycket liten del av bibliotekens mediebudgetar. Här handlar det till viss del om hur man ser på eböckerna på biblioteken, är det en medieform som är “lika mycket värd” som t ex pappersböcker? Är det ok att minska på anslagen till annat, för att låta en större del av budgeten gå till e-böcker?

    Det här är ett val som varje bibliotekschef måste göra, att prioritera resurserna. Än så länge står inte biblioteken på ruinens brant, men på sikt är båda de två affärsmodeller som diskuteras ohållbara, av skäl som t ex Rasmus Fleischer anger på sin blogg.

    På biblioteken har vi inte (vad jag vet) någon given lösning på problemet med affärsmodellerna för eböckerna. Personligen är jag förtjust i Piratpartiets förslag om biblioteken som upphovsrättsfri zon. Det vore spännande. Men det är inte en realistisk lösning på problemet just den här veckan. Möjligen på sikt. Och där är politiken nyckeln.

  8. Anna Vogel skriver:

    Det är viktigt att förlagen ser förbi Elib och hittar andra samarbeten med biblioteken. Idag i SvD samlar jag Aglaktuqs synpunkter i frågan. Jag visar bl a på ett samarbete som Vertigo förlag och Stockholms stadsbibliotek (Virtuella enheten) har. Läs artikeln här http://www.svd.se/kultur/kulturdebatt/ta-inte-dod-pa-e-boken_6773567.svd

  9. [...] Mildner ifrågasätter: “…varför Författarförbundet inte frågat sina medlemmar innan de fattade sitt [...]

  10. Anders H. skriver:

    Bra skrivet! Biblioteken har ju byggts upp som en distributionsmodell för fysisk media liksom skivbutikerna en gång i tiden. Syftet med biblioteken är dock att göra böcker tillgängliga för en bredare krets. Hur man ska förvalta det pundet är intressant.

  11. Erik Lönroth skriver:

    Lösningen som Piratpartiet framför om biblioteken som upphovsrättsligt undantag är inte alls så orimlig som man kan tro. På den internationella arenan har vi redan fått med oss hela den gröna gruppen på vår linje om upphovsrättsreform och det ser ut som om vi kan vinna över hela den socialdemokratiska också. Då är vi inte långt borta rent politiskt. Det hänger mycket på hur vi kan få gehör för vår politik dock vilket vi kämpar febrilt med.

    Det kan ni som läser detta hjälpa till med.

    Jag var en av författarna till vår politik på biblioteksområdet och jag ställer gärna upp och berättar hur vi tänker.

Lämna en kommentar