iA


Internetlogiken och Khemiri

by andersmi. Genomsnittliga lästid: almost 4 minutes.

Jonas Hassen Khemiris DN-artikel blev en hit. På en dag fick den fler klick än Bengt Ohlssons vänsterattack fick på ett år. Inte undra på att man gör vågen i DN-skrapan.

Men varför blev just Khemiris text viral?

I måndags skrev jag en artikel i SvD, där jag frågade om journalistiken är redo för internetlogiken. Efter att Khemiris text blivit dagens nätsnackis, har jag mötts av lite frågande kommentarer. För om en sådan här text kan bli viral – finns det då verkligen ett problem?

Själv skulle jag nog säga att Khemiris text passar alldeles utmärkt in i den internetlogik som avgör om något kan bli viralt eller inte.

• Det är en text om ett ämne (Reva) som redan var hyperaktuellt på Twitter och Facebook och som hade diskuterats av en bred grupp människor – från inflytelserika personer till mindre inflytelserika.

• Det är en text som är skriven av den författare som just nu kanske är vår mest omhuldade och omtyckta. Intresset för Khemiri är I SIG jättestort.

• Det är en konfrontativ text – med en tydlig måltavla som också är känd: Beatrice Ask. Det är också en måltavla som många är arga på just nu, på grund av Reva.

• Det är en enkel och polariserande text, på det sättet att man omedelbart förstår vad den går ut på. Man behöver inte läsa hela för att kunna skicka i väg den, det räcker faktiskt med ingressen.

• Det är en personlig och intim text (för en värld som gillar just det personliga och intima).

Jag gillar texten. Jag vill på inga sätt racka ner på den eller förminska dess värde som text.  Men att tolka det som att den blivit viral på grund av sina litterära kvaliteter tror jag är helt fel tolkning att göra.

Och här kommer problemet.

Redaktionerna kommer naturligtvis att lära sig vad som har förutsättningar att bli spritt och inte. Det kommer att innebära att ”kvalitet” om inte helt så i alla fall mer och mer blir samma sak som ”delat”.

Men om delningen blir ett kvitto på att texten som publicerades var relevant, kommer det motsatta också att gälla. Alltså kommer vi att betrakta en text som denna, av Dick Harrison  (i skrivande stund tweetad 6 gånger och delad noll gånger på Facebook) som irrelevant.

Här kan vi göra en liknande genomgång:

• Texten är visserligen skriven av en känd författare, men suget efter Harrison kan inte på något sätt likna det efter Khemiri.

• Texten handlar om en bok av en författare som få vet vem det är.

• Boken i sig handlar om kungar som nästan ingen känner till.

• Recensionen är problematiserande, grundlig, analyserande, förklarande – och väldigt långt ifrån ett svartvitt lustmord. Harrison förklarar istället varför det är jobbigt att såga en författare, men varför han ändå måste göra det.

• Det är omöjligt att dela en text av det här slaget utan att man läser hela.

• Det är mycket svårare att se framför sig vad det säger om en som människa att man delar en sådan här text än Khemiris, som är ett lättbegripligt plakat att hålla över sitt huvud: kolla här, jag är en sådan här person som har dessa åsikter. Khemiris text är alltså identitetsskapande på ett sätt som Harrisons inte är (om man nu inte är historiker, skulle jag gissa).

 

Är Harrisons text då oviktig eftersom ingen vill dela den?

Det är, när man funderar över det, faktiskt ingen lätt fråga att svara på. Men jag skulle inte sätta mina pengar på att vi kommer att översköljas av texter om engelsk 1300-talshistoria framöver. Det samma gäller för en rad ämnen som i dag återfinns på kultursidorna. De kan mycket väl komma att skrivas om även i framtiden, men i så fall under helt andra förutsättningar.

Jag tror att vi kan betrakta dagens läge som en övergångsperiod. Det är svårt, eller omöjligt att slå fast vad som är rätt eller fel (och mina tankar ovan är så klart just spåningar). Men det hade varit otroligt intressant om någon hade följt ämnen och förutsättningar för  delbarhet lika noggrant som klicken.

 

#blogg100

15 kommentarer till ‘Internetlogiken och Khemiri’

  1. Helen skriver:

    Jag tror det ligger väldigt mycket i att det är en identitetsskapande text som många kan spegla sig i (samt en omtyckt avsändare). Den är precis lagom politisk laddad med en twist på slutet som känns i magen.

    Den påminner mycket om Vian Tahirs text som kom ut förra fredagen på kvinnodagen http://www.vian.se/jamstalldhet/jo-du-maste-faktiskt-flytta-pa-dig/ Anar en sätt-dig-själv-i-mina-skor-trend som känns välbehövlig.

  2. [...] Anders Mildner, som arbetat som journalist sedan 1994 bl a hos SvD, Tidningen Vi, Sydsvenskan och Expressens kultursida för ett intressant resonemang om vad som skapar en nätsnackis, vad som behövs för att en nyhet ska bli stor på sociala medier. http://www.andersmi.se/2013/03/internetlogiken-och-khemiri/ [...]

  3. Mycket intressant iakttagelse! Läste båda texterna och noterade att Khemiris text använde sig av litterära basfigurer medan Harrisons var extremt kondenserad. Harrisons text blev högläsning hemma på morgonen, Kehimiris sparade jag till eftermiddagen. Är logiken för dessa texter helt olika på nätet och i papperet – vilka läser hur beroende på medium – och vad betyder det? (Hypotes: Motsatt logik på papperet som på nätet, inte olika utan just motsatt) Intressanta frågor detta.

    VS

  4. Erik Starck skriver:

    Blir påmind om tjänsten https://www.parsely.com/ som hjälper en publisher hitta ämnen som är “på väg upp” och snart blir heta samtalsämnen så att man kan skriva en artikel om det.

  5. Monica Esborn skriver:

    Tack för intressanta synpunkter! Och en stilla undran. På vilket sätt skiljer sig “internetlogik” från övrig medielogik? Att ett TV-program får många tittare är ibland det som avgör om programmet får fortsatt utrymme eller inte. Detsamma gäller för texter oavsett mediering. Ju större upplaga, ju fler läsare, desto bättre och visst har skribenter, journalister, idémakare, författare anpassat sig till denna logik.

    Hur stor volym och hög kvalitet förhåller sig till varandra kan man däremot fundera över. Texter som ingen läser, typ dikter och historiska texter av Dick Harrison är av låg kvalitet eftersom ingen intresserar sig för dem – eller?

    I Khemiris text finns massor att analysera i kompositionen. Det humoristiska i greppet att byta kropp med Beatrice Ask tror jag är en viktig orsak till att många tog till sig den – kanske en del av identitetsskapandet.

    En annan orsak tror jag, till det stora genomslaget, är att den kändes äkta/autentisk – inte bara personlig.

  6. Gustav skriver:

    Intressant! En annan viktig orsak – kanske den viktigaste – till textens framgång tror jag är den diskussion som Reva-debatten bara är en del av: den om rasism i Sverige. I min generation (jag föddes 80) finns ju väldigt många som Khemiri: rasifierade svenskar som kritiserar den diskriminering de möter. Flera av förra årets alla bild- och barndebatter (Stina Wirsén, Makode Linde, Tintin…) må ha varit uppskruvade och töntiga men de hämtade näring från en ny medvetenhet om rasism i Sverige, bortom SD. Med avstamp i Reva satte Khemiri riktigt bra ord på den rasismen. Bland rasifierade svenskar (aka blattar) i min ålder är det den främsta anledningen jag sett till textens popularitet.

    (Sedan, om Harrisons text, kan nog trakasserianmälningarna och fällningen för maktmissbruk påverka negativt också.)

  7. Märta skriver:

    Intressant jämförelse – men oj vad den haltar. Det enda de här två texterna har gemensamt är att de är… tja, just texter.
    Khemiris text är en kommentar på en politisk debatt som rör ett skeende här och nu. Ett brandtal om man så vill. Harrisons är en recension av en trots allt väldigt smal bok som de flesta inte hört talas om, och inte heller är intresserade av. Det kan man ju ha synpunkter på, men varför ställa dessa båda texter mot varandra? Poängen blir svår att se.
    Att kändisskap gifter sig bra med politiska utspel är knappast nytt för internet, inte heller att smala facktexter sällan når en läsekrets utanför kultursidorna i de stora dagstidningarna.
    Jag känner på mig att det finns en bra poäng här nånstans, men jag ser den inte i alla självklarheterna. Får man önska sig samma analys men på två mer jämbördiga texter? Eller var extremerna själva poängen? Isåfall håller jag med Monica ovan – det är medielogik, inte internetlogik.

  8. Yasmine skriver:

    Jag tror att du missar en viktig poang – Harrisons text handlar inte om MIG. Den handlar om nagot abstrakt. Valdigt manga tycks tro att Khemiris text handlar om Reva som intellektuell kritik, men det tror jag ar framst de som sjalva inte ar morkhariga. Hos de tusentals svenskar med morkt har, eller foraldra, syskon, barn eller personer de alskar med morkt har, skapar den en djup indignation och en kansla av att ANTLIGEN far mina erfarenheter utrymme i medierna utifran ett inifranperspektiv, vilket i arlighetens namn hander ratt sallan.

  9. I.S skriver:

    @Märta och Yasmine

    Jag tror att ni också missat en viktig poäng. Den här bloggposten handlar inte om de olika artiklarnas kvalitetet så som texter. Den handlar om vilka egenskaper de har som gör dem delbara.

    Anledningen till att välja två så oerhört olika texter misstänker jag är för att belysa att trots att båda kan ha litterära kvaliteter så kommer de med ett antal egenskaper (saker som ni själva också nämner):
    Khemiri: populär författare, aktuell debatt, stor identifierings potential etc.
    Harrisson: Smalt ämne, resonerande, inaktuellt.

    Khemiris text är välskriven, defenitivt mer eggande och blir därför mer delad. Men den stora frågan, och den som också tas upp här, är: är “delbarhet” i sig ett tecken på kvalitet?

    Sedan är frågan “Hur skiljer det här sig från övrige medie-pr logik?” helt klart berättigad och något som jag själv skulle vilja ha svar på!

  10. [...] Mildner tangerar ämnet i en artikel om internetlogik och Jonas Hassen Khemiris debattartikel (som delats rekordmycket senaste dygnet). Hur får man [...]

  11. Yasmine skriver:

    IS: Självklart måste delbarhet inte vara ett mått på kvalitet (vad man nu menar med det – ett klipp med en brasiliansk bäbis som dansar exceptionellt bra samba kan ju ha kvaliteter det med). Men när ett i grunden allvarligt och därmed enligt internetlogiken “tråkigt” ämne får ett genomslag över så många olika kluster och grupper av sammanhang, då tycker jag det blir intressant att börja diskutera paralleller till kvalitet.

  12. [...] Vara relevant för mig. Och göras utifrån målgruppsinsikter och den journalistiska idén. Inte för att manipulera. Tas det inte ett helhetsgrepp på detta så kommer enskilda journalister/redaktioner istället [...]

  13. Märta skriver:

    Ja, jag anade att jag hade missat en poäng. Troligen för att konceptet delbart=kvalitet aldrig föresvävat mig… :-D
    Men paralleller till övriga medier är ju rätt intressant.

    Relationen populär kontra kvalitativ är ju ständigt intressant. Är stackars Camilla Läckberg populär pga låg kvalitet? Eller anses hon av “proffstyckare” och “medieelit” hålla lägre kvalitet pga sin popularitet?

    Läste själv litteraturvetenskap några år innan jag som avfälling drog till näringslivet. Hade en lärare på förlagskunskap som inom ramen för marknadsföring bad oss göra ett omslag till valfri bok. Jag gjorde ett rött lackomslag med en svart kobra till en Jackie Collins-roman medan mina kursare valde att måla måsar i akvarell till diktsamlingar. Gissa vilket som var “rätt”?

    Så, är all poesi mer kvalitativ än populärkultur just_för att den är mindre populär? Och blir Khemiris text automatiskt mindre kvalitativ för att den blir mycket delad?

    Och omvänt: är det ett fastslaget faktum att Harrisons text är mer kvalitativ för att den är mindre delad..?

    Slutligen: är delningarna helt enkelt bara en ny aspekt av populäritet och tillgänglighet för den breda massan, och kommer det då framöver att bli negativt för vissa författare och skribenter att bli mycket delad eftersom det antyder att de är alltför enkla?

  14. [...] här veckan har många (bland annat jag själv) skrivit om Jonas Hassen Khemiris artikel i DN. Anders Mildner behandlar dock inte särskilt sakfrågan i Khemiris artikel, utan resonerar kring fen… Kommer tidningarna mer och mer satsa på de korten man tror får bra spridning i sociala medier, [...]

  15. [...] berättade också hur ”inspirerad och förvånad” han var över spridningen på nätet av texten, komplett med rolig recitering av dialog med en närstående: ”- Kolla, den [...]

Lämna en kommentar